Utdrag ur boken ”Bonnasmedjan & Brysselspetsarna” av Arne Högberg, 2001. Corona Förlag, Malmö

Sidan 211-212:

.... Konkurrensen var fortsatt hög på alla marknader. En viss normalisering av konkurrensen märktes dock inom EG, där antidumpingtullarna påverkat de japanska priserna.

I protokollet från det nämnda styrelsemötet 1987 kan man bl a läsa följande:

"På grund av de höjda priserna på inköp från Västtyskland kommer tillverkningskostnaderna att öka kraftigt under 1987. Om vi vill bevara vår konkurrenskraft måste alla krafter sättas in för att hålla våra kostnadsökningar nere.

Vårt arbete att själv tillverka detaljer som tidigare köpts kommer inte att ha samma prioritet som tidigare. Det är viktigare att få fram nya maskintyper såväl på larv som hjul.

Ny monteringshall behöver förmodligen att byggas under 1988 för att klara 1989 års produktion.

Elektronisk manövrering av maskinerna kommer i begränsad omfattning att kunna offereras vår kundkrets under 1988."

Den sistnämnda deklarationen avslöjar en intressant teknisk utveckling. Den startade redan i slutet av 70-talet, då elektronik­avdelningen på Åkermans fick i uppdrag att undersöka hur man skulle kunna utnyttja mikrodatortekniken i Åkermans gräv­maskiner. Man använde då en H-12B som prototyp. Den var klar för provgrävning i slutet av 1979. Senare fick man fram ytter­ligare en prototypmaskin som utrustades med EMAC, Electronic MAchine Control.

Ur utvecklingsarbetet kom extrautrustningar, typ ESC, Electronic Speed Control, elektronisk varvtalsreglering. Under 1985 levererades sex provmaskiner med EMAC-system till kunder. Under åren t o m 1988 kom sammanlagt 18 EMAC-utrustade maskiner att levereras till kunder.

Grävmaskinskonceptet med EMAC-teknik fick namnet COMPEX, COMPuterized EXcavator.

Det elektrohydrauliska systemet blev väl mottaget, då det var lätt att hantera och reglera. Dessutom var det ergonomiskt väl­anpassat med korta förarspakar och ett stort antal inställnings­möjligheter för armstöd och spakar.

Erfarenheterna från detta utvecklingsarbete överfördes efter­hand till nya grävmaskinsmodeller. Men främst fick erfaren­heterna en bredare tillämpning, när Åkermans introducerade den nya hytten 1988.

Vi återkommer till COMPEX-conceptet lite längre fram i boken.

Sidan 228-231:

Fram t o m 1988 hade Åkermans byggt 18 maskiner med Electronic Machine Control.

Vem kunde tro det?

Liksom inom en lagidrott, där det krävs en intensiv och uthållig träning för att vinna guldmedaljen, är framgång för ett företag ett resultat av lagmedlemmarnas gemensamma kompetens och ansträngningar. Det är spelarna på planen som gör målen.

Men utan en effektiv samordning och ett stimulerande och kraftfullt ledarskap vinns inga bestående segrar. Så var det också för Åkermans. Tack vare att Bengt Ydmark, Bertil Norlin och Nils Linander tillsammans hade förmågan att ta vara på de förut­sättningar som BLÅ gett grävmaskinsföretaget i arv, fick Åkermans under deras ledning uppleva en sällsynt lycklig tid.

Nils stod för det långsiktiga ägandet och helhetsperspektivet, Bertil för teknikkompetensen och produktutvecklingen och Bengt för servicestyrkan, säljframgången och marknadsutvecklingen.

Den enes insats blev den andres förutsättning. Som vi tidigare noterat var t ex Bertils tekniska briljans en förutsättning för marknadsorganisationens framgång.

På tal om Bertil återkommer jag här till den exklusiva idé som lakoniskt var noterad i ett styrelseprotokoll 1987:

"Elektronisk manövrering av maskinerna kommer i begränsad omfattning att kunna offereras vår kundkrets under 1988."

Denna koncentrerade deklaration avslöjar en intressant tek­nisk utveckling som var på gång men som faktiskt initierades av Bertil tio år tidigare, dvs redan 1978.

Utvecklingen var inriktad på att göra en datoriserad grävmaskin! Arbetet inleddes med att man byggde två maskinprototyper, som båda baserades på modellen H-12B. Den ena maski­nen stationerades på utvecklingsavdelningen i Eslöv medan den andra utsattes för fältprov hos en småländsk entreprenör.

Konceptet döptes till COMPEX, som var en förkortning av COMPuterized EXcavator. I konceptet ingick idén att ersätta hydrauliskt styrda spakar och pedaler med ett elektroniskt system, som fick namnet EMAC, dvs Electronic MAchine Control. Utöver den elektroniska styrningen fanns i systemet även en lastkännande hydraulik. Två tekniska funktioner som vid den tiden var helt unika i grävmaskinsvärlden.

Det var inte lätt att hitta elektroniska komponenter som fungerade i en så tuff miljö som i en grävmaskin. I många fall var det omöjligt. Därför fick elektronikspecialisterna på Åkermans utveckla mycket själv. Eftersom man var inne på jungfruligt område kom utvecklingsarbetet även att leda fram till patenterade konstruktioner.

Bland de egenutvecklade komponenterna fanns elektroniska spakar som hade en superb ergonomisk kvalitet, proportionalmagnetventiler, en anpassad modulariserad datorbox, elektronisk ändlägesdämpning av hydraulcylindrar och lastkännande huvudventiler.

Bland pionjärerna som jobbade med denna spjutspetsteknologi fanns Jan-Erik Andersson, Ingvar Bruhn, Karl Isaksson, Thomas Jervall, Göran Larsson, Bertil Olofsson, Sven-Erik Pal, Karl-Inge Persson, Göran Sprichhorn, Östen Tordenmalm, Carl Walldén och Kaj Westman. En annan person, som senare kom att göra betydande insatser för teknikutvecklingen, var Mats Kristerson.

Under åren t o m 1988 levererades sammanlagt 18 EMAC-utrustade grävmaskiner i olika storlekar till svenska och norska kunder.

Det elektrohydrauliska systemet blev väl mottaget, då det var lätt att hantera och reglera. Dessutom var det ergonomiskt välanpassat med korta förarspakar och ett stort antal inställningsmöjligheter för armstöd och spakar.

Maskinerna kunde utföra olika makrorörelser, såsom planering och släntning med automatisk återgång efter skoptömning. Det innebar, att datorn kontinuerligt kunde beräkna skoptandens position och ge styrsignaler för fortsatt rörelse i önskad riktning.

Styrsystemets samplingstid, dvs tiden mellan avläsningarna av in- och utsignalerna, var extremt kort: 20 millisekunder! Vid långsammare förlopp finns det risk för överstyrning, vilket som bekant drabbade det första JAS-planet, när det kraschlandade den 2 februari 1989. Det hade en samplingstid på 50 ms!

Erfarenheterna från utvecklingsarbetet med EMAC-systemet fick viktiga tillämpningar i den nya hytt som Åkermans introducerade 1988.

Andra effekter av utvecklingsarbetet visade sig i de extrautrustningar som kom fram: ESC, Electronic Speed Control (elektronisk varvtalsreglering), övervarvsskydd för hydraul­hammare, överlastvarnare, tidur för motor och hyttvärmare m m.

Men någon serietillverkad EMAC-maskin kom aldrig att lämna Eslöv-fabriken. Skälen till det var många: Det var svårt, tom för Bertil, att på 70-80-talet ana elektronikens enorma potential. Processorerna som då fanns var inte tillräckligt snabba för att alla funktioner skulle fungera väl och driftsäkerheten var därmed ett stort problem.

Till detta kom sedan alla de problem som Volvo skaffade sig efter övertagandet av Åkermans och som gjorde att EMAC-projektet fick stryka på foten inför andra mer akuta uppgifter. Genom brist på underhålls- och utvecklingsservice tynade "De aderton" successivt bort, slocknade och skrotades.

När några tekniker från Eslöv i maj 1998 besökte Samsung-fabriken i Korea, visade koreanerna stolt upp sin senaste skapelse, som i många avseenden var en sämre fungerande EMAC-maskin. När en av Eslöv-teknikerna berättade, att han jobbat med samma uppgift för tjugo år sedan, blev koreanernas förvåning (och besvikelse) stor.

År 2000 verifierades EMAC-idén på nytt, när Cat introducerade sin 365:a, en 68 tons maskin med elektronisk styrning. Som standard! Efterföljare är på gång. Bl a för att arbetsmiljön i en anläggningsmaskin ständigt måste göras mer attraktiv för att man skall kunna rekrytera nya förare.

Men det tog alltså sin tid, innan EMAC-systemet från Åkermans i Eslöv slog igenom och liksom Fågel Fenix med sina gyllene fjädrar återuppstod ur askan och fick luft under vingarna.